Där frukten blir till brännvin

Den rinner av dig så fort du kliver ur bilen och sätter fötterna på den kalkstensgrusade gårdsplanen. Storstadsstressen. För nu har vi landat på den gotländska landsbygden, där Truls Nanneson får oss att känna oss hemma från stunden vi möts. På Boge Bränneri.

Text: Marie Arpnäs /// FOTO: Tobias Ivarsson

Nu är det inte helt korrekt, för Truls möter oss redan vid färjeterminalen i Visby. Vi har setts en gång på mässa i Stockholm, flyktigt, men jag känner igen honom direkt. Han påminner om en cowboy från Yellowstone, utan hatt.

– Välkomna till ön! Vi lämnar storstaden bakom oss och åker raka spåret ut till Boge så ni får se vad vi håller på med, säger Truls och hänvisar till ”pulsen i Visby”, en förmiddag i februari.

Det tar ungefär en halvtimme att komma ut till det lilla spritbränneriet. Det är gott om yta på och runt gården och vi får veta att det som idag är ett bränneri tidigare var ett båthus.

– Vi började prata om att göra något ihop redan 2018. Och med vi menar jag Erik Broström, som är gotlänning och numera ansvarig för drift- och underhållsfrågor samt Hanna Tunberg, sommelieren från Hörsne socken med näsa för sprit, frukt och bär. Och grym på att blanda kryddsnaps.

Hanna gör oss snart sällskap men först får vi installera oss i det lilla gästhuset på gården. Där kommer vi tyvärr inte hinna hänga så mycket under vår vistelse, men det är ett utmärkt, välutrustat boende där man rår sig själv. Omgiven av natur och en viss doft av brännvin.

Historia möter nutid

Vi gör sällskap in i destilleriet, där det ständigt skapas något nytt. Och gott. Vi lär oss att det finns ett fjärde ben i företaget också, som heter Hannu Engelman och bland annat är ansvarig för fakturor och ekonomifrågor.

– Hannu bor i Visby och Menorca, där han har citronträd i trädgården. Och med sina finska rötter kan han ju automatiskt det här med dryck, säger Truls och skrattar.

Truls berättar att det tog ett år att få tillstånd att förvandla det gamla båthus till bränneri och under den tiden letade de utrustning för verksamheten.

– Vi visste ungefär vad vi ville ha men inte exakt vad som krävdes för att bränna sprit, så det blev mycket Google och Tradera för att komma åt utrustningen. Vi hittade någon bild från 1400-talet med vad som då kallades kittelpanna. Numera pratar vi om pot stills, vilket låter mycket fräsigare, och man pratar hellre om botanicals än kryddor.

Hanna är grym på historiska anekdoter och hon berättar att det här med spritdestillering är långt ifrån en modern företeelse.

– Förr i tiden skapade man brännvin främst för kruttillverkning och medicin. En kul vetskap är att alla licensierade bryggare från början var kvinnor, säger Hanna och fortsätter berätta om brännvinets starka roll som botemedel mot alla tänkbara sorters sjukdomar. Ofta med tillsats av diverse örter, kryddor och extrakt.

– Man destillerade alltid i vin förut, vilket gett brännvinet dess namn, men på 1600-talet började man istället använda säd som råvara vilket i sin tur ökade spridningen. ”Alla” brände, men alla hade ingen egen panna. Brännvin blev en vardagsvara, vilket ledde till vissa förordningar gällande tillverkning och utskänkning.

Säsongen bestämmer innehållet

Om ni sitter och undrar vad ordet sup kommer ifrån så vet vi numera svaret. Man drack förr sitt brännvin ur särskilda skålar, men det hände också att man fick i sig drycken via sked som om det vore soppa. Och soppa blev till sup.

– Man kan väl säga att brännvinet gick från att vara adligt till folkligt. Den vanligaste råvaran vid bränningen, innan potatisen var känd, var som jag nämnde vin och därefter havre-, korn- eller rågmalt. Var det brist på spannmål kunde man använda rönnbär eller andra bär och frukter, och det är just dessa råvaror som vi har tagit fasta på i vår verksamhet, säger Hanna.

Det ska finnas statistik på att det under 1830-talet fanns cirka 170 000 brännvins-
pannor i landet. Nu ska vi inte blicka så mycket bakåt i tiden, även om det finns mycket intressant att hitta i historieböckerna – eller via både Hannas och Truls kunskaper – men vi kan konstatera att Vin & Sprits monopol på tillverkning, import och export försvann i samband med Sveriges inträde i EU 1995 och att antalet svenska dryckesproducenter ökar i rask takt.

– Det är kul med de här gamla historiska berättelserna och kunskaperna som lever vidare idag, säger Truls och påpekar att Hanna har skrivit historiska kokböcker bland annat. Den ena om vikingatidens måltider. De hämtar båda inspiration från gamla böcker som de hittar på antikvariat.

– Myterna är många vad gäller mat och dryck, fortsätter Truls, Som det här att man kryddade brännvinet för att det var dåligt. Det stämmer inte för gjorde man dålig sprit hade man knappast råd att slösa med kryddor för att dölja det.

Vi får en liten lektion i de tekniker som används för att bränna olika typer av sprit och hur små detaljer i processen kan påverka slutresultatet av produkten. Här destillerar och kryddar man spritdrycker av frukt, bär och även spannmål. Säsong och råvaror får styra innehållet och det kryddade brännvinet är anpassat efter våra gamla klassiska högtider.

– Vi destillerar i de här enkelpannorna av koppar, de flesta tillverkade i Portugal varifrån vi köpte vår första lilla panna på nätet. Den stora pannan, Gertrud efter min mormor, tar 300 liter och  är en vattenmantlad bain-marie-panna, om vi ska prata fackspråk, och den är speciellt anpassad för fruktdestillat.

Prisbelönta drycker

Under samtalet serveras vi en drink där basen är Boge Bränneri Hallon Eau-de-vie, som har belönats med både guld och utmärkelsen Berry World´s Best i World Brandy Awards, och den är löjligt fräsch och god. Hallonsmaken är tydlig och jag hade nästan kunnat säga att de är ö-odlade. Som den halvgotlänning jag är.

– Råvarorna är oerhört viktiga för slutresultatet. Vi jobbar hårt för en hållbar produktion och grannsamverkan är a och o för oss som sysslar med småskalig verksamhet här på Gotland. Vi hjäper varandra helt enkelt och representerar gärna ön som en gemenskap på dryckesmässor med mera.

Vi provar lite fler sorter och en stor favorit bland många är den saffransgula Britta, med inspiration från 1700-talet. Man har liksom vid så många andra dryckesframställningar tagit hjälp av ett riktigt gammalt recept och skapat ett modernt kryddat brännvin.

– Det är lånat från 1755 och en receptbok av Cajsa Warg, där Sanbergiette presenteras med ingredienser som citron, pomerans, anis, fänkål, saffran och socker. Vi följer det receptet ganska väl, men utesluter sockret.

– Min mamma Britta serverade just Sanbergiette i hemmet ibland när jag växte upp, säger Hanna. Det är hennes tolkning vi fokuserat på här på bränneriet och därför har drycken också fått hennes namn.

Man känner sig som en nyfiken elev på en historielektion när Truls och Hanna delar med sig av sina kunskaper och anekdoter. De berättar att man förr i tiden ofta serverade olika sorters brännvin till måltiden för att matcha maten på faten med drycken i glasen. Och att Britta passar utmärkt till blodpudding, det låter för spännande för att inte vilja prova!

– Det här att lägga snapsen eller brännvinet i frysen innan lunchen eller middagen, som så många gör – det ska man inte göra, upplyser Truls. En iskall dryck tappar mycket i smak, och detsamma gäller det här med ”botten upp”. Sjung Helan Går, men smutta därefter. Skölj inte ner.

Guidade rundturer i bränneriet

Vi undrar om det hela tiden varit klart och tydligt vad Boge Bränneri ska syssla med. Det går ju både fortare och smidigare att göra gin till exempel.

– Det är inte många som gör svenskt fruktbrännvin, men desto fler som jobbar med både gin och whisky. Så valet var enkelt för oss, framför allt med tanke på alla fina lokala råvaror som finns runtomkring oss här på ön. Och jag kommer att göra whisky. Någon gång, säger Truls med glimten i ögat.

Öldestillat är en av bränneriets alla drycker. Dessutom med fina utmärkelser i World Brandy Awards, som guld och Speciality World´s Best. Det smakar gott och väcker nyfikenhet. Vad är det egentligen i flaskan Truls?

– Det är bevarade slattar av öl som alla bryggerier får mer eller mindre av vid produktion. Ibland häller man ut det som inte går till försäljning, medan andra skickar det vidare till närmaste bränneri för destillering. Vi tar själva hand om öl från flera av Gotlands bryggerier som dubbeldestilleras till så kallad bierbrandt och efterhand tappas upp på ett ex-bourbonfat på bränneriet.

– Det kan ta tre till fyra månader att fylla upp ett fat och vi börjar med att fylla i 50 liter av föregående fat för att sedan fylla på med mer destillat efter hand vi destillerar, vilket gör att varje nytt fat har en lite “äldre” karaktär. De ekfat vi använder har tidigare varit i tjänst på Gotland Whisky och efter det har de innehållit Kaffestout på Burgsviks Bryggeri. Allt det här resulterar i vår skapelse Öldestillat – ett lent destillat med toner av vanilj och kaffe, utan tillsats av kryddor.

Nyfikenhet och kreativitet verkar vara starka drivkrafter på Boge Bränneri. Följer man Truls och bränneriet på Instagram undrar man ständigt ”hur orkar och hinner de”. En stor del av verksamheten bygger på besök, spontana som bokade. Att brygga god sprit är kul, men Truls och kompani verkar dessutom genuint roade av att berätta om arbetet bakom kulisserna.

– Nu är ju ni lite ”special” som press, men att välkomna gäster i bränneriet för visningar och provningar är viktigt för oss. Vi går igenom grunderna i destillation och berättar om vår plats i brännvinshistorien samtidigt som vi, om man så önskar, kan erbjuda provsmakning av våra produkter på plats.

– Vi säger det själva men får även medhåll av våra besökare – visningarna på Boge Bränneri är en upplevelse för alla sinnen!

Det bubblar och doftar i det före detta båthuset. Man känner att man står i mitt i verksamhetens hjärta och att människorna bakom dryckerna älskar sitt arbete råder det inga tvivel om.

– Många frågar om vi inte ska växa och bli ännu större. När Erik och jag började prata om det här hade vi en gemensam bakgrund som snickare, bland annat. Erik ägde också en skuta som jag körde båtcharter med och själv jobbade han med visningar på Gotlands Bryggeri.

– Vi ville göra något ihop och vi sa redan från början att ”låt oss starta något med de pengar vi har”. Utan lån och andra personer involverade än den kvartett vi är ska vi när som helst kunna stänga dörren. Expansion är inte vår grej, vi vill helt enkelt vara så här stora, förklarar Truls och lägger till att ”kan vi leva på det här är det gott nog”.

Vi hänger kvar i bränneriet, testar brännvin och pratar. Stephanie Henning, som äger restaurangen Bonden & Bönorna i Slite en bit därifrån – och som vi för övrigt kommer att porträttera i kommande nummer – gör oss sällskap och vi åker in för mat och kvällshäng i Visby. Vi äter gott, ser Boge Bränneris flaskor i baren och inser att här på ön, här samarbetar man. Något säger mig att Truls, Hanna, Erik och Hannu kommer få svårt att vara ”lagom stora”.