Från Ångermanland till franskt slott

Den där balen på slottet som Askungen drömmer om. Den kan inte vara i närheten av så härlig som en hemlagad middag i Château de Beauregards biosalong med ägarparet Angelica och David Carr. Vinet kommer från grannskapet Châteauneuf-du-Pape och Angelica kommer från Bjästa i Ångermanland.

Vi tar det från början. Början av vistelsen på Château de Beauregard i vackra Provence, då det är första gången man checkar in på ett franskt slott och genast känner sig som hemma. Fast borta. Vi möts av en leende Margot, som tillsammans med sin man Nick är Beauregards slottsförvaltare. De bor i en bostad intill slottet och hon bär utan att tveka resväskan uppför stentrapporna. Den fantastiska lunchbuffé vi snart ska bjudas på är till stor del lagad av ingredienser från platsen. Och det är samma Margot som stått vid spisen innan vår ankomst. 

Jag har bott på slott förut, till och med i Frankrike. Men Château de Beauregard är något annat. Den första byggnaden härstammar från 1499, men förvandlingen till ett riktigt slott började långt senare. 1763 köpte en familj från Florens stället och vi hittar fortfarande deras familjevapen, en räv, på fasaden. Trots att vi vet att vi ska besöka norrländska Angelica Carr och hennes man David känns det märkligt att välkomnas på svenska på denna urfranska plats, där man lite klyschigt uttryckt känner sig omgiven av historiens vingslag. 

– Varmt välkomna! Hoppas att resan från Nice har gått bra, säger Angelica och möter oss i språnget. Gör er hemmastadda så möts vi i örtagården om en liten stund. Ni måste vara både hungriga och törstiga. 

Frankofiler från olika kulturer 

Rummen på hotellet, 18 stycken, är bedårande. Slottslika, men utan överdrivet rysch och pysch. Vi kommer att titta på de flesta, men jag känner själv att jag har dragit en riktig vinstlott med mitt Chambre des Oiseaux, Fågelrummet, där brudparen brukar sova. De vita fåglarna finns bevarade uppe vid taket och hela rummet andas lugn och harmoni. Intill Fågelrummet ligger det kreativa musikrummet med en flygel i fokus. David spelar piano och har musiken i blodet. Lekfullhet återspeglar hela slottet och det är en fröjd att få uppleva det gamla och traditionella i möte med det nya och moderna. Kryddat med en stor portion känsla och bevarat barnasinne. 

– Så kul att ha er här! Vi börjar med lite mat innan ni får en rundvandring på våra ”domäner”, säger Angelica och ler medan David serverar oss välkyld champagne. 

Det är ett sammansvetsat par, engelska David och Angelica från Ångermanland. De träffades i vuxen ålder, via en exklusiv matchmaking, och har tillsammans sex barn. Sonen Alexander är deras gemensamma. Angelica är affärskonsult med M&A (fusion och förvärv), integration och företagskultur som specialitet. David är VD för det engelska kapitalförvaltningsföretaget Gale & Phillipson. Båda år delägare i Solomon Capital.

– Man undrar säkert vad vi två gör här. Och varför vi går och köper ett slott i Frankrike. Men vi älskar båda Frankrike, vilket blev ännu tydligare när vi för några år sedan åkte till Bourgogne på en vinresa. Davids mamma har undervisat i Avignon och jag har själv pluggat i Paris bland annat. Att köpa ett slott på fransk mark kändes som en kittlande tanke. 

För trivsel, konferenser och bröllop 

Man förstår ganska tidigt att tankar blir till handling när man träffar det här paret. De tänkte ägna lite tid och efterforskning åt att hitta rätt plats, men den första slottsbyggnaden på listan var Château de Beauregard. Och de föll pladask. 

– Ni ser ju själva. Kan man annat än älska det här stället? Med en bevarad flera hundraårig stil, värmen, ljuset, dofterna och det nästan romantiska skimret som platsen utstrålar gick det bara inte att värja sig. Vi bestämde oss under en lunch i intilliggande Châteauneuf-du-Pape och har inte ångrat vårt spontana infall en sekund. Vi såg också direkt möjligheten för kommersiell verksamhet här. 

Angelica har levererat workshops och konferenser på många olika ställen i världen men hittade sin drömplats i Beauregard. Representanter från affärslivet kommer ibland som riddaren i entrén men väldigt snabbt skalas lager av. Naturen, historien och lugnet skapar också en trygghet som gör alla mer mottagliga. Ett kulturarv som detta kräver naturligtvis enorma resurser att driva och förbättra. David och Angelica hyr även ut slottet till brudpar. En bra inkomstkälla, men de betonar hur roligt och helt naturligt det känns att dela med sig av sitt paradis. 

Under lunchen hör vi grodorna i den lilla innergårdsdammen skrika efter uppmärksamhet. Parets svarta pudel Maki lägger sig bekvämt tillrätta på min väska och i trädgården betar hästarna fritt. Man nyper sig nästan i armen och fattar varför paret Carr förälskat sig i slottet och dess omgivningar. 

– Man kan inte tro det idag, när vi har återskapat liv i dammen och börjat odla egna kryddor och växter, men här hade man stängt ute allt ljus och anlagt ett diskotek innan vi tog vid, säger David och ryser vid tanken. 

– Vi har mer och mer insett vilken guldgruva vi har på och i marken kring slottet, tillägger Angelica. Mycket av alla godsaker här på buffén har Margot skapat med hjälp av våra egna råvaror. Äggen, jordgubbarna, persikorna, oliverna, fikonen, äpplena, kryddorna. You name it! 

Med ansvar för kommande generationer 

Paret jobbar i London, har sin bostad i Paris och åker till sitt franska slott när de behöver varva ner och när de förvandlar platsen till affärsyta för några av alla workshops, konferenser och styrelsemöten. De inser att de är priviligierade men jobbar båda hårt och mycket. De delar passionen för konst, teater, musik, böcker och film. Att ha en egen biosalong med minibar och popcornmaskin skulle kunna vara ett smart sätt att locka till sig besökare. Men vi förstår att familjen även har suttit mycket där själva och sett på film tillsammans under pandemivistelsen. Vi avslutar vår egen vistelse med en biokväll ihop med paret Carr och ”Sideways”, om en resa genom vindistrikten i Kalifornien. 

– Vi uppskattar att kunna landa, släppa kraven och det höga tempot mellan varven. Ni kommer snart också att märka det, att man inte kan vara stressad på det här stället. Vi välkomnar gäster som vill upptäcka allt det vackra som erbjuds i vår närhet och vi har ett ansvar att bevara och investera i Bauregards dåtid och framtid. 

Det är med kärlek och värme som paret pratar om slottet. Glädjen och stoltheten över att få äga en del av det arkitektoniska och kulturhistoriska arvet, men även ansvaret för kommande generationer. 

– David och jag lär oss fortfarande något nytt om kulturen och historien omkring oss. Vi vet att ortsborna känner till slottet och omgivningarna, men att det inte har varit så tillgängligt. Därför är vi oerhört glada över att ha initierat ett samarbete med borgmästaren i Jonquières, för att kunna återuppliva några av de viktigaste historiska traditionerna och kulturevenemangen. 

– Vi arrangerade ett publikt påskevent här och det var så roligt att prata med nya och gamla bybor som delade med sig av minnen och historier knutna till platsen och slottet. Barnen gick på äggjakt och fick hälsa på djuren. Otroligt uppskattat – av alla parter, säger Angelica och presenterar alla hästar som vi passerar vid namn. 

I år öppnar de för tredje gången dörrarna på Kulturarvets Dag. Angelica ger historiska visningar och det bjuds på rosévin och tilltugg. Som de själva säger: ”Hela slottsverksamheten är byggd på våra grundvärderingar familj, kultur, samarbete, historia, ansvar, mångfald och utbildning”. 

– Under de här sju åren känns det som att vi sakta men säkert hittat tillbaka till slottets själ. För mig ska ett kulturarv andas historia men också ge hopp om framtiden. David och jag känner båda starkt att det är vårt ansvar att inte bara vårda utan också dela med oss. Vi råkar äga Beauregard men historien tillhör alla. När vi har öppnat upp dörrarna för Kulturarvets Dag har vi haft långa, ringlande köer. Många har bott i området i 50 år och har alltid varit nyfikna på vad som finns inuti. Och slottet drar till sig kultur. 

– Jag älskar att vi regelbundet kontaktas av artister av alla de slag som vill hämta inspiration hos oss!

Höga Kusten i hjärtat

Vi äter och pratar. Vi går i trädgården och pratar. Vi sätter oss vid poolen med ett glas bubbel och pratar. Vi åker på vinprovning tillsammans men får av respekt för guiden låta bli att prata en stund. Det går att fylla halva tidningen med Angelica och parets häftiga resa tillsammans. Vi plockar och highlightar bland alla erfarenheter och häftiga upplevelser. 

– Trots att vi bor och verkar i Frankrike och England är jag väldigt svensk i själ och hjärta. Jag föddes i lilla Bjästa, Örnsköldsvik, men växte upp i Nordingrå i hjärtat av Höga Kusten. Jag hade en skön uppväxt och skulle nog vilja kalla pappa för lite av en entreprenör. Han jobbade med ungdomar med svårigheter och skapade ett eget skolsystem. Utöver att han filmade och skapade en naturscen vid Skulebergets fot. Att ha syfte i livet var något jag lärde mig tidigt. Syfte och ansvar, vilket jag har tagit med mig in i yrkeslivet. 

– I min ungdom sommarjobbade jag på turistbyrån i Nordingrå och Höga Kusten ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. David och jag har blandat våra båda kulturer genom att tillföra ännu en, säger Angelica och skrattar. Så som ni säkert har noterat finns det mycket från olika kulturer här på slottet. Många bitar är lite tokiga men var sak har en historia och påminner om människor och platser vi älskar. 

Angelica pratar om att hitta de röda flaggorna i företagen och att skillnader kan vara bra. De behöver bara hanteras på rätt sätt. Hon specialiserar sig på integration inom Mergers & Acquisitions (M&A), där kultur ofta är nyckeln till framgång. 

– Ofta i förändringssituationer undviker man att tala om det svåra trots att det är påtagligt för alla. Detta skapar otrygghet och leder till otrygghet, högre personalomsättning och lägre produktivitet. Jag böjer mig inte för att tala öppet om vad som behövs och försöker alltid inspirera både ledning och personal att uttala sig, påverka och driva snabba beslut. Jag vill se modigare företagsledningar. 

– Det kanske är norrlandsådran i mig som gör att det känns helt naturligt att vara öppen och rak, att flagga det som inte funkar, säger Angelica med ett skratt. Men jag vet också att en sådan kommunikation behövs för att skapa en sund företagskultur.

Värnar om bolagens mjukvara

Vi fortsätter att prata syfte och ansvar, men halkar tillbaka till Angelicas tidigare karriär och att hon lydde sin gudmors råd som ung. 

– Min kloka gudmor sa att jag skulle åka utomlands och studera, upptäcka världen. Så när hon gick bort och jag fick ärva lite pengar gick jag till mina föräldrar och sa att jag skulle flytta till USA och gå på High School i Oregon. 

– Jag stannade inte kvar i Oregon utan kom hem till Nordingrå en sommar och fortsatte jobba på turistbyrån. Sedan blev det både Kungsholmen och Sorbonne innan jag var åter i USA. Då i Washington DC för att plugga internationell marknadsföring. 

Angelica berättar att allas mål var att få praktiktjänst i Washington och det fick hon också. Hon byggde på studierna med management och franska, det senare i London, och efter ett tag i olika spännande yrkesroller fick hon frågan ”varför är du inte affärscoach?”. Så då blev hon det. Nu snabbspolar vi historien lite. 

– Startups och sammanslagningar är min grej. När jag konsultar håller jag det på en nivå så att det blir konkret. Och lättbegripligt. Det är så lätt att glömma bort mjukvaran i bolagen. Får du inte med dig de anställda går det inte bra, och fungerar inte ledningen fungerar inga led. 

– Jag är lite av länken mellan anställda och styrelse, och jag har alltid behövt tjata om det här med kultur, kultur, kultur. Det spelar ingen roll var jag jobbar – det är samma kulturella frågor. Mycket handlar också om förmågan att anpassa sig till förändring. 

Angelica vet om sina starka sidor och kallar sig själv för en spindel i nätet. Hon är bra på att få team att jobba med varandra och har många värdefulla kontakter som ofta leder till uppdrag. 

– Jag utvecklas hela tiden och går nu och tänker ”kan jag göra det här på franska?”. Men jag inser att tiden inte riktigt räcker till. Vi har ju ändå sex barn, bolag i England, bostad i Paris och så det här paradiset, säger Angelica och ser allt annat än stressad ut. 

David har förresten förärats titeln Entrepreneur of the Year i England tre gånger, och att dessa båda upptagna människor skulle träffas krävde professionell hjälp utifrån. 

– Vi är effektiva personer, så det här att mötas på krogen eller Tinder var aldrig på tapeten. Vi anlitade den engelska välrenommerade dejtingbyrån Drawing Down the Moon, där våra värderingar och intressen ledde till en matchning. 

– Meningen är inte att man ska prata i telefon med varandra, men David ringde mig: ”Kan vi boka vår första dejt på telefon?”. Tydligt, rakt på sak – och det blev kärlek vid första ögonkastet! 

Det är ingen överdrift att kalla Angelica och David för ett supersympatiskt och gästvänligt powerpar. Vill man som vi uppleva en liten bedårande del av paradiset kan man gifta sig, ha kick-off, delta i en workshop som paret anordnar, ta med sig släkten eller bara vara på vackra Château de Beauregard. Har man tur kanske man kan pricka in en av Angelicas yogaklasser också, då hon är instruktör med eget företag, Aim Yoga. Såklart. Är det något denna driftiga kvinna inte kan eller gör…