”Vi ger honom max sex veckor”

Du lämnar Polcirkeln bakom dig och bilar ytterligare 20 mil norrut. När de höga, snötäckta bergen tornar upp sig i horisonten och det glasklara vattnet nästan bjuder på ögonkontakt med fiskarna, då är du framme. Success Magazine befinner sig i den lappländska vildmarken och möter Rimon Lahdo, som ensam tagit över driften av Stora Sjöfallet Mountain Lodge. Efter några år hektiska år kring Stureplan i Stockholm – och mot alla odds.

Det är andra gången jag bilar upp mot Stora Sjöfallet, nationalparken i UNESCOs världs-arvsområde Laponia, som bjuder på en bedövande vacker naturupplevelse. Jag åker igenom Gällivare och låter ännu en och en halv timme passera innan jag är framme vid Mountain Lodge och det bokade mötet med Rimon Lahdo. Ett möte som började med ett nyfiket samtal över en glass, en solig pandemisommardag 2020, då vartenda besök på anläggningen var uppskattat och ganska sällsynt.

 – Välkommen tillbaka! Det är så vi vill ha det, nyfikenheten som väcks hos förstagångsbesökaren och skapar mersmak. Det har ju hänt en del sedan sist du var här, säger Rimon utan dold stolthet. 

Det sprakar mysigt i den öppna spisen och hela inredningen är utbytt, färgerna är smakfullt nedtonade och man vill bara slå sig ner i en fåtölj och hänga i loungen resten av dagen. Den gamla fjällanläggningen ägs av Vattenfall, med huvudbyggnad, husvagnsparkering, hotellrum och stugboenden, och driften togs över av en annan eldsjäl 2018. Planerna på att utöka verksamheten var många och som så många gånger här i livet var det en ren slump att Rimon landade här. Och blev kvar, trots att samerna gav honom två till sex veckor. Längre än så trodde de aldrig att han skulle stanna.

Rimon då och nu

Vi kör en bakgrundscheck på Rimon. För att veta vad som drev honom till den plats och den människa han är idag. 

– Jag är yngst av sex syskon. Familjen kom från Syrien till Örebro när jag var fyra år och stora delar av min familj och släkt driver egen verksamhet. Mina syskon var riktiga pluggisar medan jag hoppade av gymnasiet. Bara för att bevisa att jag också kunde plugga sökte jag till Mediaprogrammet och kom in. Sedan klev jag av, säger Rimon och ler.

Trots att den unge Rimon egentligen inte gillade restaurangvärlden tyckte han om matlagning, och många av jobben kom att bli inom krog och restaurang. När han sedan fick jobb som castare på Strix Television trodde han att han hade hamnat rätt. Han blev känd som ”den som släcker bränder” då han var bra på att handskas med människor. En äkta människokännare. Han hade kul på jobbet och trivdes med kollegorna. Under den där tiden föddes en idé kopplad till casting-jobbet han gjorde. En idé han kände att han behövde testa, och det handlade om en digital plattform för den som söker in till diverse teveprogram. Han anlitade en programmerare och satte igång.

– Jag hade lovat mig själv att inte starta något där jag inte hade kunskapen i mina egna händer och kände därför att jag blev tvungen att förlita mig på någon annans kunskap och driv. Jag märkte tidigt att jag inte hade möjligheten att styra och vara involverad på det sätt jag ville och när programmeraren drog sig ur valde jag att kasta in handduken. Såhär i efterhand var det nog det bästa som kunde hända, trots att det kändes surt just då.

Rimon hade i samma veva köpt sin ”drömlägenhet” och kunde ligga där inne, titta ut på världen utanför och undra ”jaha, och nu då?”. Han hade fastnat lite i köp-dig-lycklig-bubblan och tvingade sig själv att trivas i Stockholm samtidigt som han kände en längtan till något annat, bort från staden och ut i naturen.

Istället för att skynda fram och hoppa på något nytt valde Rimon att ge sig lite tid för att ta reda på vad han skulle göra. För att landa mentalt bestämde han sig för att åka till italienska alperna för att jobba och åka bräda. Där hamnade han på ett hotell där han fick rollen” allt-i-allo”, med fokus på kundservice.

 – Att ta hand om gästerna blev min grej, varvat med köksarbete. Jag åkte snowboard med alla som önskade den hjälpen och upptäckte att gästerna älskade mig. Det var då jag insåg att det är ju det här jag ska hålla på med!

Pusselbitar ledde till Stora Sjöfallet 

Under tiden hade Rimon blivit tipsad om ett ställe i Lappland som verkade intressant – Stora Sjöfallet.

– Jag var inte bekant alls med den lappländska vildmarken och tyckte att det italienska klimatet var både mildare och mer lockande. När jag kom hem därifrån åkte jag ner till en släkting i Västervik som behövde hjälp med sitt värdshus och camping.

Service, mat, nöjda kunder, natur och problemlösning började återigen ringla som en knallröd tråd genom Rimons liv, även om han inte riktigt hade upptäckt den tråden själv.  

– När jag var liten älskade jag att fiska och jag band mina egna flugor när jag var elva år. Fjällen har också alltid attraherat mig, och först när jag började lägga ihop flera pusselbitar såg jag mönstret. Då ringde jag till Håkan Sundström, som drev den där fjällanläggningen utanför Gällivare som jag blivit tipsad om.

Det här var 2019 och slutet av juli. Rimon ville åka upp och reka och se vad som gick att göra på stället. Minst tre månader räknade han med att han skulle behöva för att bilda sig en uppfattning om platsen och vad han skulle kunna tillföra.

– Så fort jag fick okej från Håkan packade jag väskan och tog nattåget från Västervik till Gällivare. Jag som inte varit längre än till Sälen tidigare, säger Rimon och ler.

 – Sista biten åkte jag buss. Jag ville se så mycket som möjligt och satte mig på platsen längst fram. Jag hamnade bredvid en guide som berättade om trakten längs vägen, och innan bussen svängde ner till själva anläggningen kände jag att ”jag kommer aldrig att lämna det här”.

Samerna var skeptiska

Väl på plats började Rimon jobba direkt. Det var full rulle och han snittade 420 arbetstimmar i månaden. Han blev erbjuden att kliva in som delägare, vilket han gjorde, och hade stor nytta av sin mångsidighet. 

– På ett ställe som detta måste man kunna täcka upp många områden. Du ska vara allt från kock, bartender, receptionist och servitör till snickare och nätverkare. Det enda jag inte rör här är el och vatten. 

Rimon berättar att man inte var helt övertygad om sörlänningens verk och närvaro i fjällvärlden. 

– Vissa av samerna som såg vintern och mörkret komma var övertygade om att jag skulle ge upp. ”Ge honom max sex veckor här, längre pallar han inte.” Men så här i efterhand har de tagit tillbaka sina profetior och till och med erkänt att ”det trodde vi inte”.

December 2019, bara några månader efter Rimons ankomst, hoppade ägaren Håkan av och lämnade Stora Sjöfallet. Och Rimon blev ensam kvar.

 – Jag stod kvar som delägare, av ett bolag som inte var i så bra skick. Det var minussiffror och jag fick göra en omstrukturering. På kort tid lyckades jag få anläggningens siffror stabila och allt såg bra ut inför vinter- och vårsäsongen. Sedan kom Corona.

Det var en fysisk och psykisk kalldusch. Att vara ensam kvar på en stor fjällanläggning, utan personal och utan gäster. En utmaning, som Rimon beskriver det.

 – Det var så mycket som hände och skulle fixas under den där perioden. Traktorn försvann, massor av snö skulle skottas, anläggningen skulle hållas ren och fräsch och där var jag – killen från Örebro med noll Norrlandserfarenhet, på en plats där ingen tror på en. Det gjorde ju ont. 

– Samtidigt gillar jag sådana utmaningar. Jag har ett sjukt driv och kände hela tiden att håller jag bara ut så kommer det att gå bra. Jag jobbar utifrån målbilder som bara jag kan se och jag måste få leka fram de bilderna själv. Jag tycker om att lösa problem och utgår alltid från tesen ”allt går att lösa”. Det handlar bara om hur ont det kommer att göra, säger Rimon och skrattar. 

– Det är nog inte många som förstår hur ensamt det är att vara belägen på en plats en och en halv timme från närmaste stad och samtidigt hitta drivet att fortsätta framåt. Jag insåg ganska snabbt att det var viktigt att knyta goda kontakter här uppe, det underlättar när du har närmaste grannen sex mil bort. Jag kom snabbt att gilla lokalbefolkningen som trots att de varit lite skeptiska från början ganska omgående öppnade upp armarna och kom och stöttade mig och min verksamhet.

Finslipade lokaler och lokala råvaror 

När man släppte på restriktionerna den sommaren började bokningarna rulla in igen. Sommarsäsongen var bra och Rimon kunde anlita kock och ett par sommarjobbare.

 – Jag fick riktigt bra energi och lite vad-var-det-jag-sa-känsla. Även om jag var helt slut var jag peppad och kände att det var värt mödan. Det fortsatte rulla på, jag jobbade järnet – och i september 2020 hamnade jag på sjukhus med vätska i hjärthinnan.

Sjukhusvistelsen, och nya restriktioner, fick Rimon att dra ner på tempot. När det inte var aktuellt med julbord och konferenser tog han tillfället i akt och renoverade huvudanläggningen.

 – Det var renoverat och klart i början av december 2020. Under den tiden stängde jag ner restaurangdelen, men det gick fortfarande att boka boende med självhushåll. Våren började bra, trots att jag inte har något att jämföra med, säger Rimon och skrattar. Och sommaren 2021 var vi fullbokade!

Sedan pandemin och rekordsommaren har han finslipat på lokalerna, målat om alla rum, satsat på att få in mer värme i lokalerna och skapa den mysiga stämning som man idag känner när man besöker platsen. Även restaurangdelen, som ligger honom varmt om hjärtat, har ingått i finslipningen. Under pandemin satsade Rimon på mat åt fine-dining hållet, då han insåg att människor var mycket mer benägna att spendera pengar på restaurangbesök när de inte kunde resa. 

– Det var fantastiskt kul att få arbeta med den typen av matlagning och se gästernas nöjda miner.  Men det är också mycket jobb och kräver en viss typ av kock. Sedan pandemin har jag anpassat menyn efter vinter- och sommarperioderna. Jag har lärt mig vad lokalborna uppskattar för mat och överraskar gärna med smaker som de kanske inte är så bekanta med. Vintertid är det mest lokalbor i området och därav en skräddarsydd meny vintertid. På sommaren adderas mer lokala råvaror som röding, sik, ren och älg. Mat som lokalborna gillar och äter hemma till vardags.

Mycket av Rimons fokus ligger just på det personliga och att få återkommande gäster. Han har märkt att det räcker långt att göra det där lilla extra. Alla ska trivas och känna sig hemma på Stora Sjöfallet Mountain Lodge är lite av ett motto, lokalbefolkning likväl som internationella och svenska turister, och med hela spannet från paret som vill ha det lugnt och skönt till familjen eller kompisgänget som längtar efter äventyr och utmaning. Rimon vill skapa något hållbart som fungerar säsong efter säsong. Hittills har mycket kretsat kring att knyta kontakter och testa olika koncept. Nu handlar det mer om att landa i något hållbart och stabilt.

Här för att stanna 

Rimon har valt att inte marknadsföra stället traditionellt utan har istället satsat på att ge bästa möjliga – och framförallt personliga – service till de gäster som har valt att besöka honom. På många sätt har det varit det bästa sättet att sprida ordet vidare om platsen. Många kommer hit för att de har blivit rekommenderade av en närstående att besöka Stora Sjöfallet. Utöver det har han fokuserat på att skapa och få publicitet i tidningar och på sociala medier och har även gjort en del samarbeten med större konton på sociala medier.

 – Det är djungeltrumman som har lockat hit gäster och besökare, och jag gillar att folk inte har några direkta förväntningar när de kommer. Hit ska man åka för den grymma naturen, vattenfallet, fjällen, fisket, gästfriheten, käket och mysigt häng i loungen.

– Jag tycker om att få folk att trivas. Högsta betyget är när någon säger att ”det är så jäkla roligt att få vara din gäst”!

 Hur var det nu med de där tre månaderna som han tänkte ge det här stället? 

– Haha, ja det har gått flera år nu och jag blir nog kvar här. Jag vill inte flytta, trots att många inte fattar kontrasten till mitt tidigare liv. Men jag träffar så mycket folk här uppe att jag får utlopp för det sociala också. Och jag älskar naturen, hur årstiderna får den att förändras och hur ingen dag är en annan lik.

 Efter nästan fyra år trivs Rimon fortfarande riktigt bra där han är. Mycket tack vare de kontakter han knutit samt lokalbefolkningen, som så öppenhjärtigt har tagit emot honom i sina liv. Även Lappland har fått en speciell plats i hans hjärta så här blir han nog kvar.

– Det finns mycket potential i och kring Gällivare och det är ett område jag vill att fler ska få uppleva, inte bara för naturen utan även för gästvänligheten och lokalborna. Det är synd att inte så många tar sig så långt norrut, till en region som är så viktig för Sverige med både kultur- och naturarv, men även framåtandan som förknippas med hela gruvindustrin och dess utveckling. Gällivare är på frammarsch och utöver Stora Sjöfallet är jag öppen för nya utmaningar och projekt i närområdet.

– Jag har insett att jag gillar att utmana mig själv och testa mig fram under resans gång. Gärna starta upp saker och känna att det går att höja nivån. Jag tänker alltid ”vad kan jag skapa av det här, vad kan jag bygga upp”? Här i området där jag är nu finns så många svar på den frågan att jag aldrig kommer tröttna!

 Under vårt samtal kommer och går det gäster och locals. Alla får samma blixtsnabba service av Rimon och stämningen känns varm och familjär. Hans ständiga följeslagare, hunden Chiikko, cirkulerar runt de gäster som han vet bjuder på godis och trots att jag är medveten om att Rimon är stressad kan man nästan ta på lugnet på platsen.

– Jag känner faktiskt att jag är omtyckt här och min relation med samerna är väldigt bra. Framför allt nu när de har förstått att jag faktiskt vill vara här – längre än de veckor som de förutspådde, säger Rimon och skrattar. Jag vill också lyfta mina kollegor som har funnits vid min sida och hjälpt mig att utveckla det här stället.

Man fattar inte var den positiva energin kommer från. Och viljan av stål. Men Stora Sjöfallet Mountain Lodge kan skatta sig lycklig som har Rimon Lahdo vid rodret. Flit lönar sig, känns som en passande klyscha i sammanhanget.